Av någon märklig anledning har jag under de senaste tre veckorna varit på flera begravningar än jag någonsin varit under hela mitt liv. Vår granne dog i cancer, min mans faster gick bort, liksom en arbetskompis som fick en plötslig stroke, plus en nära vän till mina föräldrar. Plötsligt kom döden väldigt nära en, på ett konstigt sätt. Eftersom jag har varit nära alla dem som gick bort, fick jag stor insikt i hur det var att begrava dem för de släktingar och familj som var kvar.
Jag insåg hur viktigt det faktiskt är att skriva ett testamente. Inte därför att jag skulle ha enorma tillgångar utan för att göra det lättare för mina egna barn. Har man inte gjort något testamente blir det lätt att de börjar bråka om hur de ska dela upp sakerna efter en, och det är det sista jag vill. Att skriva ner i detalj hur man vill att de ska göra underlättar så enormt. Att inte göra det är riktigt taskigt, faktiskt.
Därför har jag anlitat en begravning Örebro, de tar hand om min sista vilja. Då vet mina barn hur de ska göra när det blir dags att ta farväl. Då vet de hur jag vill ha det efter min död. Då vet jag att det är bra för barnen. Det behöver inte bli någon tvist eller osämja mellan dem, det behöver inte råda några tvivel om hur de ska göra vid begravningen, till exempel. För dem är det bra om jag har planerat allt, då kan de ägna sig åt annat, de har ändå så mycket att tänka på.